Källa: Lite från hösten 2016, Jul i Spanien och våren i Joniska havet

Efter några dagar i Katapola på Amorgos beslutar vi att ta en dag på västspetsen i naturhamn, Kalotaritisa där vi låg för 4 år sedan. Djupet är bara 2,5-5 meter med kristallklart vatten. Pegasus och Xanto ankrar upp sida vid sida. Åter en mysig kväll.

Lämnar Kalotaritisa på morgonen och går mot Astypalaia där vi går in i ett litet sund med en skyddad lagun som heter Vathy. Anette och jag känner igen oss och det visade sig efter studier i loggboken att vi varit här för ca. 4 år sedan. Bilden ovan är dock från Astipalea dit vi gick dagen efter. Ganska mycket sjö rätt i näsan men efter 4 timmar går vi in i Astipalea och får lite skydd bakom piren.

Utanför kyrkan hade dom lite makabert hängt upp en man som vi senare fick reda på föreställde Judas.

Grekerna firar påsk 1 Maj, detta är 30 april med fyrverkeri på tre platser, dynamitsalvor uppe i bergen och ett jäkla liv. Anette och jag gick till kyrkan som börjar kl. 23.00 men var glada att vi lämnade lite innan tolvslaget för det är då det hela börjar.

På påskdagen tar vi en tur upp i staden eller rättare sagt upp på berget för att titta på mer borgar och katedraler. Allt var igenbommat men på vägen upp höll en familj på att grilla ett lamm. Naturligtvis blev vi inbjudna och hade en helmysig eftermiddag.

Anette kontrollerar så grillningen blir perfekt.

Det blev lamm, sallader, hemmabakat, hemgjort vin, grappa o.s.v. Killen som bjöd in oss heter Nickolas och är kapten på en oljetanker som är över 900 ft. Agneta och Runo mumsar i sig.

Vem tror ni skall leka kurragömma med barnen ??

Ja, ni hade helt rätt.

På vägen hem fick Anette ett fint kort på våra båtar.

Hur mycket är klockan ?

Promenad igen, nu i Analipsi på Astypalaia.

Ibland får hon till det, eller ganska ofta.

Här odlar man sin mark och vad dom planterade har vi inte riktigt någon kläm på, förhoppningsvis druvplantor.

Vad trevligt, Pegasus på besök med styrman i stäven.

En liten macka innan kortspelet börjar. Idag är det min tur.

Kapten själv är ute med fjanten, slängt sopor och handlat, kaptenskan tar emot.

Ha de bra, vi höres !

 

 

Kom ner till Leros Marina den 18 februari där Xanto låg på land och längtade till sjösättning. Rengöring, lite service, polering av skrov, bottenmålning m.m. Sjösättning 3 mars.

4 mars kommer kamrat Mats Svensson på besök. Går upp till Augusta hamn spå Arki där vi var första turistbåten för säsongen. Den 9 lämnar jag Mats i Partheni vid Leros flygplats och går sedan mot Leros Marina igen. En kul ventil har gått sönder till svarttanken så det är bara att lyfta Xanto igen. Åter på land i två dagar. Hämtar Anette på Kos den 22 mars där vi får stanna några dagar. Hård kuling från sydost. På påskafton har vi knytis på Elina hos Maje och Royne. Direkt efter påsken kommer Lena och Kent på besök som vi hämtar upp i Mastichari på Kos.

Vi gick över till Kalymnos och hälsar på Kents kusin Catarina som bott på ön i 33 år. Dom hade inte träffats på över 40 år. Det blev några trevliga dagar på Kalymnos där Catarina tog med oss på platser vi förmodligen hade missat.

Blir väl omhändertagna av hamnkapten som även fyller våra gasflaskor.

Ett besök uppe på berget i Kalymnos för att beskåda Agios Christos katedral.

Innan vi går upp till Leros lägger vi oss för ankare i Emborios, badar, äter och slappar.

Anette och Maje gör en långvandring i vacker natur på Leros.

Så dags nu ! I gamla Mussolinis trädgård utanför hans palats har flyktingbaracker installerats med 10 nya telefonkurer. Det är ju jättebra nu när inga flyktingar finns kvar. Det där med telefonkurer var det heller ingen som förstod.

Alla sätt är bra utom dom dåliga. Fåren eller åsnan behöver väl gräs.

Den 18 april anländer Pegasus som lämnat Finike och Turkiet. Vi ligger kvar några dagar i Leros Marina och går sedan tillsammans till Amorgos via Levitha. Klostret som hänger på bergsidan på Amorgos sydsida måste naturligtvis besökas. Här står Agneta och undrar hur dom har tänkt och ingen hiss finns det heller.

Bara 200 trappsteg kvar.

Utsikten blir ju magnifik.

Vi blir bjudna på vatten och klostrets likör och får lite intressant historik berättad för oss. Äldsta grejerna var från år 760.

En liten promenad på Amorgos, Kurt och Olsson tar en liten paus.

Gubben ville inte vara med på bild.

Tänk va tiden går !

 

 

 

Vi fortsätter där vi slutade förra året, det vill säga på Arki, denna lilla mysiga hamn med massa trevliga människor.

Naturligtvis hamnade vi på fest i en av tavernorna. Där var både ortsbefolkning och ett gäng från Patmos där någon hade sommarhus på Arki. Stämningen blev helt otrolig med en blandning av alla sorters människor.

Här ett litet exempel på inhemsk dans där det gällde att hålla balansen.

Detta är inte ”dagen efter”. Vi har gått till Leros igen och besöker en av många vingårdar som finns på Leros. Träffade en underbar familj som var stolta och ville visa druvodlingarna och hela tillverkningen.

Naturligtvis bliv det några kartonger med till Xanto.

Detta värmer en gammal etikett-mans hjärta.

Över till något annat som inte är lika roligt. Som värst under hösten 2015 var det 5.000 flyktingar på Leros. Anledningen till detta var att färjorna strejka så ingen kom vidare. Här sitter Anette med en liten jordgubbe som just kommit med familjen i gummibåt från Turkiet.

En anna Syriansk familj som kommit i samma gummibåt i 12 meter/sek. Just då var dom bara glada att dom överlevde.

Så här får dom bo med gamla presenningar som skydd från ovan och wellkartonger som madrasser.

Precis bakom oss hade vi fyra volontärer från Danmark som arbetade i princip dygnet runt för att hjälpa dessa stackars människor. Båten hade dom köpt i Kroatien och seglat bort till Leros. Fyra riktigt goá grabbar.

Hej igen, Den 12 februari tar Ebba med sig mormor och reser till Khaolak i Thailand för att överraska syster Lotta som fyller 70 år. Själv far jag ner till Xanto på Leros den 17 februari för att på…

Källa: Anette och Ebba i Thailand

Fredagen den 16 oktober 2015.

Äntligen ett livstecken från M/Y Xanto med dess besättning. Vi mår förträffligt bra. Har strulat med de internet vi fått tag på. Antingen kontantkort med få Gb. eller internet som inte fungerar när man kommer ut på öarna. Fungerade bra mycket bättre i Turkiet. Efter många om och men genom 4 olika instanser fick vi äntligen ett Grekiskt tax-nummer vilket krävs om man skall teckna avtal med t.ex. Wind vilket vi nu har lyckats med. Vi får se hur detta funkar ? Nåväl, vi befinner oss i Dodecanese-området mellan Kos i söder och Samos i norr. Pendlar mellan olika platser på de vackra öarna Agathonisi, Arki, Patmos, Lipso, Leros och Kalymnos. Leros blir vår vinterhamn där vi lyfter Xanto redan 2 november. Livet i Leros marina går inte att jämföra med Finike. Här åker man hem i slutet av oktober.

Visst är det en makrill i fångsten.

En liten fin hamn på Arki. Vilken båt skall man välja ?

Så här kan man också bo.

En sur gubbe på Arki som Anette tvingade prata, och se, efter en stund blev han riktigt trevlig och visade oss hans fiskeredskap. Man skall inte ge upp.

Äntligen lyckades vi komma in i ett av alla kapell. Normalt brukar det vara staket och hänglås runt dessa små byggnader. Här satt nyckeln kvar i låset så vi kikade in.

Kapellen är ofta välskötta och som sagt dom finns överallt, ibland helt alena på någon liten ö eller på en bergstopp.

En vålnad ?

Undrar var resten finns ?

Kamprad blir man inte av med så lätt.

Nyfångade Calamares.

En liten matservering vid stranden på Arki där mamman, längst till höger, lagade mycket god mat. Deras specialitet var hemmalagad getost och Ozo.

Besök i Leros marina av Elisabeth och Per-Olof med S/Y Swona.

Emborios på Kalymnos är otroligt vackert med sandstrand, några restauranger och en mäktig natur runt om. Kan ni få fram att de två bergen bildar två elefanthuvud ?

En särskild hälsning till Kent Lindberg, din kusin Catarinas älsklingsstrand. Till våren är ni här.

Torsdagen 15 oktober 2015

Lämnar Kusadasi efter sommaruppehållet. Kostar 700 SEK. att fixa papper för att lämna Turkiet. Bestämmer oss att gå över till Samos för att klarera in i Grekland och EU. Det är bara 21 NM. till Vathi på Samos så vi väljer den hamnen.

När vi närmar oss Samos östsida undrar vi vad det är för röda fläckar som är på bergen. När vi kommer lite närmare ser vi att det är flytvästar. Mängder med trasiga gummibåtar låg mot klipporna. Det här var en verklighet som vi inte var vana vid. Väl inkomna till Vathi på Samos tog vi med alla papper för att uppsöka tull och polis. 100-tals flyktingar stog på kö. Det var inte roligt att se deras fötter efter flera mils vandring i nästan omöjlig bergsteräng och se deras tomma ögon. Vi hade ju hört talas om alla flyktingar som tog sig  till Kos men även här på Samos var det många, enligt polisen ca. 1.000 om dagen, vilket det i närheten inte fanns resurser för. Kos, vilket vi fick se när vi var där vid ett flertal tillfällen, hade bättre logistik samt att Röda korset och andra hjälporganisationer var där. Nåväl, vi får väl se hur Europa löser det här.

Flytvästar guppar lite överallt i vattnet.

Några gummibåtar som var hela.

Vi fick en härlig kväll med Angela och Niko på Kos. Hon från Tyskland, han var grek. De mer insatta grekerna förstår att det inte kommer att fungera. Niko skrattade mest åt det politiska styret och menade att det behövs krafttag som inte grekerna sett på många år.

Varför inte glätta upp stämningen med en klocka ?

Äntligen semester, Lena och Janne kommer på besök. ”Nu trivs jag !”

Mår också bra fast lite tomt på bordet !

Vi ligger nog ganska säkert.

Skall ta oss med taxi från Palionisos på Kalymnos till Kalymnos stad. Visade sig att taxichauffören var lika rädd som vi var. Han var nog som mest uppe i 30 km/h. Men han var trevlig och pratade hela tiden om Kalymnos. Själv bodde han i Vathi på Kalymnos dit vi var välkomna.

En av gränderna i gamla stan Pothia på Kalymnos.

Kom igen nu och sluta prata med alla människor !

Stör mig inte !

Hello på er, är ni hemma igen.

Kan detta vara något tvättäkta ?

Gitarr och ukulele kommer fram på kvällskvisten.

Kärt möte på Leros med Lagos och Finike-kompisar, Nina och Svante med S/Y Ayfer.

Man kan ju undra om någon har försökt ?

Efter en middag hos kycklingmannen bakom Evros marina.

Äntligen har familjen Liljekvist kommit till Kos.

Far och dotter.

Uno på gång !

Underbara Kalymnos.

Hittat Thomas gitarr ??

En skön promenad. Ön längst bort har Jonny Deep (skådespelare) köpt.

Här ligger Ayfer och Xanto och småpratar.

Och här har vi deras Fjantar.

Torsdag 15 oktober 2015

Vi kom hem till Sverige den 8 juni efter att ha lagt Xanto i Kusadasi över sommaren. Fick en bra plats mellan två stora motorbåtar som skuggade Xanto helt perfekt. Efter några dagar hemma i Laröd beger vi oss till Gullholmen där vi har den stora äran att bli med båt ett antal veckor över sommaren.

Kusin Berth fyller 60 och det firar han med öppet hus.

Moster Ruth och Eta diskuterar något.

Ina och Bengt.

Pappa Yngve och Ewa verkar trivas.

Berith och Josef.

Ebba med sin kompis Sara.

Ronny håller ordning på systrarna Ewa och Ina i köket och serverar god mat.

Här har vi Josef, Thorbjörn, Berth, Yngve och Ewa.

Lite kyligt på flybridge. Vi går söder ut mot Kyrkesund för att möta Annica och Håkan som tagit den nya Ribben från Helsingborg.

Här kommer dom !

Torsdagen den 15 oktober. 2015

Xanto har stått på land över vintermånaderna. Vi har slipat ner all gammal bottenfärg och lagt 4 lager med epoxy. Därefter primer och två skikt med International antifouling. Efter 4 månader på land såg det inte så roligt ut vid ankomsten. Sand, salt och sot blandat över hela båten. Bara att skura och efter två dagar ser hon fin ut igen. Bestämmer oss för att sätta kurs mot Grekland. Det verkar ju oroligare för varje dag i Turkiet även om det inte märks av i småorterna där vi befinner oss. Vi sjösätter den 21 april och lägger ut från Finike 27 april. Tar farväl till alla go’a människor vi lärt känna, lite vemodigt, men så är ju det här livet, man möts och skiljs och kanske möts igen. Vi börjar med lite bilder.

Från Finike till Kusadasi där vi under färden besöker dom flesta av de gamla fina vikar vi varit på. Här har vi tagit oss upp i bergen några km. från Kusadasi till Efesos eller Effes som vissa kallar det för vilket också är namnet på Turkiets bästa öl. Celsusbiblioteket I Efesos uppfördes 114-117 e. kr. men förstördes under en jordbävning på 1000-talet.

I Efesos träffar vi, kanske mer Anette, en trevlig familj. Det var ett härligt möte och Herman hade bestämt sig för att bli en ny Zlatan.

Marmorgatan upp till bordellen. Greklands Priapos – grekernas fruktbarhetsgud.

Gatan går från Varius bad till Domitianus templet.

Så här har det sett ut en gång.

En bild när utgrävningarna tog fart i slutet på 1800-talet.

Räls, järnvägsspår är bra att ha säger en stinsdotter.

Inte glömma naturen, här en fin blomsteräng i utkanten av Efesos.

Ett trevligt sammanträffande med Tor och Torhild på S/YTayana.

Försökte hänga med grabbarna.

Vart skall man gå och klippa sig om inte här ??

En sista ansning före avfärd mot Grekland.

Det är med blandade känslor vi tar farväl till Turkiet. Ett härligt land med underbara människor.

Farväl för denna gång och tack för allt vi fått uppleva !

Efter ett par sköna dagar i Kosabahce lägger vi ut och går mot Datca via semesterbyn Aktur Datca. Lägger till i gamla hamnen, eget ankare och akter mot stenkaj mitt i centrum. Måste ju ta en tur en bit upp i bergen för att beskåda gamla Datca. Mycket vackert och här står Håkan och tänker… ”mycket sten är det”.

Håkan fyller 70 och det skall firas, visst ser han nöjd ut.

Specialmeny som inte går av för hackor !

Ulrike Böhmer som driver Culinarium tillsammans med sin man hade lagt ner mycket arbete för att förgylla Håkans dag.

Även denna dam hade ett finger med i planeringen.

Det går väl inte att missa vilket land vi kommer ifrån ?

Efter en fantastisk måltid med ett underbart vin, inmundigar vi denna desert med kaffe och konjak. Stort tack till Lotta och Håkans pojkar, Oscar, Joel och Olof med familjer. Inga getter på borden.

Den 20 maj lägger vi ut från Datca och styr mot Turgutreis. Får en plats långsides där vi låg för tre år sedan,….. tiden går. Tar en strandpromenad och finner detta galanta sjörövarskepp. Man måste säga att ibland har Turkarna stil och etikett.

En man gjord i bara skrot. Kommer inte ihåg namnet men han har gjort mycket för Bodrum och Turgutreis.

Här är en annan herre som är skapad av flaskbottnar, kapsyler och korkar, dom kan få till det.

Lotta och Håkan mönstrar av och vi säger tack för roliga och underbara dagar.

Innan vi lämnar Turgutreis träffar vi naturligtvis Ulf och Gulnaz. Snart tre år sedan vi sågs. Blir bjudna på middag som överträffar det mesta, Gulnaz är otroligt duktig med mat.

Lämnar Turgutreis 23 maj och tar oss långsamt upp mot Kusadasi via en massa platser vi aldrig varit på. Kommer i nästa inlägg.