Med motorbåt i Medelhavet. Nu är det 3 år, 3 månader och 4 dagar sedan vi la ut från Råå hamn. I stort har allting fungerat bra och vi ångrar ingenting. Nya platser, nya trevliga människor, spännande och intressanta upplevelser nästan varje dag. Ett klimat som skämmer bort oss. Ni som går och tänker på något liknande, vänta inte, gör det !

Gerd och Christer mönstrade av 20 oktober efter en mycket trevlig vecka, tack för besöket. Vi går ut igen till Fathom Cove och lägger oss på boj. Annica, Håkan och Ebba kommer den 23 oktober till Dalaman och Göcek.

Dagen innan familjen Liljekvist skulle komma blev vädret inte så roligt. Efter en orolig natt i Göcek Municipala marina fick vi en plats ganska långt in i Marina Turk. Åskoväderna avlöste varandra och det medförde vindar på över 20 m/s. från varierande håll. Vi låg dock bra på vår plats, det var bara lilldingen, Ebba II, som fick ösas mellan varven. Det var de som hade det värre när mooringslinorna inte var tillräckligt sträckta. Plast mot plast och plast mot trä blev ett ljud som vi somnade till.

Efter en dag blev vädret bättre. Oftast är det ju så här nere, det växlar snabbt. Ebba är inte avundsjuk på skolbarnen i bakgrunden. Jag har semester !

Morfar, nu lämnar vi marinan, måste komma ut på sjön.

Så fort ankaret var på plats måste det badas. Hoppa från flybridge är alltid roligt.

Snacka om skönt, 25 grader i vattnet, kan det vara bättre.

Håkan bara njuter !

Nu måste vi ut på upptäcksfärd, Ebba och morfar ger sig av på en tur i lilldingen som vi döpt till Ebba II. På hemvägen tog Ebba över rodret och det blev en perfekt tilläggning.

Ett besök hos Ahmet i Seagull Bay får vi inte missa. Ahmet bjuder på te och vi sitter och pratar om lite av varje.

En bit upp i bergen är det skördedax, gäller att ta tillvara på alla oliver.

Efter Kapi Creek bär det av till Fethiye och Classic Yacht där Ebbas mor och far tar in på hotellet i två dagar. Annica tittar ut från balkongdörren.

Vi ser ju Xanto från balkongen. Skönt med lite space även om det fungerar bra på Xanto. Nu bär det av till massage och sedan slappa vid polen.

Ebba läser och gubbarna tar igen sig efter lunchen.

Ser du något konstigt med den här klockan ? Mormor gillar den i alla fall.

Lika bra att ta med en till…., menar klocka.

Efter marknaden i Fethiye gäller rakning för Håkan. Det finns barbershop överallt och turkarna är duktiga på att putsa till en. Vax, trådar och eld utöver de vanliga instrumenten samt avslappnande massage efteråt.

Vi lämnar Fethiye och går tillbaka till Seagull Bay. Lillbåten går fint med fem.

Här var den femte !

Måste ju bara besöka Amigos för att äta fisk som pappa tillagar i vedugnen.

TV kan man inte vara utan, en generator småputtrar en bit upp i berget.

Här har vi mamma eller ”anne” som det heter på turkiska. Just nu har hon samlat in lite ägg i redena. Getter och kalkoner, hundar och en kossa får då och då motas undan när de vill vara med i köket.

Abe Abe Bodrum som vi döpt pappa till vill vara med och posera.

Vi kom på att vi var ganska lika förutom att Abe Abe fuskar och använder henna till sin mustasch.

Så var det dags för notan.

Verkar som elektriken glömde sin avbitartång. Huvudsaken är väl att det blir kontakt.

Här har vi dock en som verkar ha svårt att få kontakt. ”Hörru, hör du inte att jag knackar ? Måste du ha så bråttom ? Kan vi inte vänslas lite ?

Vi mötte upp Gerd & Christer på Dalamans flygplats kl. 01.30 den 14 oktober. Därefter en taxi till Göcek Municipal Marina där vi hälsade den nya besättningen välkommen på Xanto.

Här i Göcek var det någon som fått pippi. Vi fick aldrig någon förklaring till denna utstyrsel, förmodligen några fågelvänner ? Efter bunkring lägger vi ut på eftermiddagen för att besöka en av alla vikar i Göcek bukten.

Damerna utanför Municipal Marina office.

Det var skönt att komma ut på böljan den blå.

Kanske skulle man byta upp sig ett snäpp !?

Vi bestämde oss för Kapi Creek. Förtöjde längst ut på bryggan och ett skönt dopp i 25 gradigt vatten lät inte vänta på sig.

Här kom det fler som gillade vattnet, dock inte för att bada, skulle bara dricka lite för att upprätthålla salthalten.

På kvällen går vi till Mehmets restaurang och äter bl. a. grillad calamares.

Nästa morgon blir det promenad över till Seagull Bay. En bit upp i skogen ligger lite smågårdar eller vad man nu skall kalla dem. Oftast blir man bjuden på te och så vill dom naturligtvis sälja sina hantverk som bl. a. består av smycken, schalar, dukar och träskedar.

Herrskapet Rydgren med Seagull Bay i bakgrunden.

Gerd och Anette diskuterar något med Ahmet som vars mamma äger all mark runt Seagull Bay.

Även här bjuds det på te. Han närmst i bild har dock slutat dricka både te och vatten.

Tydligen smakar det bäst uppe i toppen.

Här har vi Seagull själv, lite tillplattad.

Det här verkar mer naturligt, en papegoja i ett träd.

På vägen tillbaka till Kapi Creek passerar vandrarna en liten moské. Här måste vi utforska lite mer.

Vilken tur vi har. Det skall just vara ett utrop och vi får vara med. Efter utropet blev det mer te och så fick vi lära oss att det är solen som styr tiderna för utropen.

Tre snygga damer !!

Ja så var det lite dax för mat igen.

Nu har vi lämnat Kapi Creek och går öster ut till Fethiye. Lite moln här och var men temperaturen är behaglig.

Förbokat en plats på Classic Yacht. Maten är bra och omgivningen är trevlig. Här avnjuter vi en hemlagad ostburgare och en kall Effes till lunch.

Träffar Catarina och Mikael som låg med sin Storebro i Classic Yacht. Dom har köpt en mycket trevlig lägenhet rakt ovanför marinan i Fethiye. Vi blev hem bjudna på invigningsdrink. Catarina bjöd även hem fem damer från Sverige som hon träffade i marinan. De hade varit ute och seglat i 14 dagar med en 50-fotare, tuffa tjejer.

En god kopp kaffe till detta bakverk satt inte fel.

Vi tar en Dolmus över berget till Ölu Deniz för att besöka fjärilsdalen. Här kan man även pröva på Paraflying vilket vi dock avstod ifrån.

Dom större Guletterna hade redan avgått så vi fick en specialtur med denna farkost som kanske var lite vinglig men det fungerade bra. Kapten kunde bra engelska och tog oss på lite extra turer som vi inte fått med  de större turbåtarna.

Denna grottan t. ex.

Undrar hur långt in han tänker ta oss ?

Nu blir det vandring upp i bergen. Olsson stannar på stranden och tar det lugnt.

Här står Christer och betraktar landskapet.

Dalen är ju väldigt speciell men var finns fjärilarna ?

Nåväl, inga fjärilar så det får duga med den här gynnaren. 

Titta, kom å titta, en fjäril….. som också var den enda som visade sig.

Varför inte avsluta detta inlägg med en vacker klocka.